Sveriges regering
| Konungariket Sveriges regering | |
 | |
.jpg) | |
| Roll | Ministär |
|---|---|
| Etablerad | 1 januari 1975 |
| Grundlag | Regeringsformen |
| Föregångare | Kungl. Maj:t / Statsrådet (1809–1974) Rikets allmänna ärendens beredning (1789–1809) Riksrådet (1200-talet–1789) |
| Ministär | |
| Regering | Regeringen Kristersson |
| Statsminister | Ulf Kristersson |
| Statsministerns ställföreträdare | Ebba Busch |
| Antal statsråd | 24 |
| Administration | |
| Arbetsspråk | svenska |
| Stabsmyndighet | Regeringskansliet |
| Lokalisering | Stockholm |
| Placering | Rosenbad (sedan 1981) Kanslihuset (1697–1981) Tre Kronor (1250–1697) |
Sveriges regering, eller regeringen, formellt Konungariket Sveriges regering,[1] före den 1 januari 1975 officiellt benämnd Kungl. Maj:t eller statsrådet, är Sveriges högsta verkställande myndighet.[2]
Regeringen består av statsministern och övriga statsråd.[3] Regeringskansliet består av Statsrådsberedningen, departementen och förvaltningsavdelningen. Statsministern är chef för Regeringskansliet.[4]
Regeringen är kollektivt ansvarig inför riksdagen och måste i enlighet med principen om negativ parlamentarism tolereras av riksdagen för att bestå. Regeringen kan således verka så länge den inte har en riksdagsmajoritet emot sig.
Under ett år fattar regeringen beslut i cirka 10 000 ärenden. Ärendena har förberetts på departementen och ibland också i förhandlingar mellan departement och regeringspartier. En stor majoritet av besluten tas utan att det sker någon diskussion om dem på regeringssammanträdet.[5]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Sveriges regering har sitt ursprung i det råd, kallat "rådet" eller "rikets råd", som omgav kungen från äldre tid. Rådets verksamhet är belagt åtminstone sedan medeltid. Under Magnus Erikssons förmyndartid på 1320-talet började rådet kallas "rikets råd" istället för den äldre benämningen "Konungens råd". Medlemmarna bestod i äldre tid oftast av stormän. De olika medlemmarna hade olika titlar som markerade deras funktion, bland annat kallades konungens ställföreträdare för riksdrots. Efter 1500-talet kom nya titlar till, bland annat riksskattmästare, dessa ämbeten som hade med statens funktion kallades gemensamt för riksämbetsmän. Benämningen "rådet" lever än idag kvar i ordet statsråd, vilket är den officiella titeln på regeringens medlemmar förutom statsministern.
Riksrådet avvecklades av Gustav III efter införandet av Förenings- och säkerhetsakten under riksdagen 1789, och ersattes av Rikets allmänna ärendens beredning.
I och med 1809 års regeringsform fick Beredningen andra uppgifter, och ersattes som regeringsorgan av Statsrådet (vilket ursprungligen refererade både till kollektivet och dess enskilda medlemmar). Fram till utgången av 1974 ledde Konungen regeringssammanträdena, då kallade konselj (Kunglig majestät). Statsråden, som alla utsågs av Konungen, var i formell mening dennes rådgivare och det var formellt sett Konungen som enrådigt fattade alla regeringsbeslut och promulgerade lag (kunglig sanktion). Ursprungligen ägde konseljerna alltid rum på Stockholms slott.
| ” | Enligt den parlamentariska praxis som vuxit fram i vårt land och som nu föreslås bli grundlagsfäst ankommer det på regeringen att under ansvar inför riksdagen utöva vad som med en term hämtad från nuvarande RF benämns riksstyrelsen. I parlamentarismen såsom den nu allmänt uppfattas och kommer till uttryck i förslaget till RF ligger att regeringen är ett kollektiv, uppbyggt kring statsministerns person, vilket får förutsättas hållas samman av gemensamma politiska värderingar och målsättningar. | „ |
| – Justitieminister Lennart Geijer i Kungl Maj:ts proposition 1973:90, sid. 171 | ||
Efter att 1974 års regeringsform trädde i kraft 1 januari 1975 leder statsministern regeringssammanträdena och dessa äger sedan 1982 rum på Rosenbad. Fortfarande hålls konselj på Stockholms slott några gånger om året. De är numera möten som går ut på att informera statschefen om regeringens dagsaktuella arbete, så kallad informationskonselj, och statsministern är enligt regeringsformen skyldig att hålla statschefen informerad om rikets angelägenheter. Konselj är också obligatorisk efter att riksdagen valt en ny statsminister. Det är vid konseljen som den nya regeringen formellt tillträder.
Uppgifter
[redigera | redigera wikitext]- Genomförandet av de lagar som riksdagen har beslutat om
- Införande av särskilda tillämpningsregler avseende olika lagar
- Initiativ till och tillsättande av statliga utredningar
- Formulerande av lagförslag i form av propositioner
- Författande av statens budget
- Utnämningar av landshövdingar, generaldirektörer för statliga myndigheter med mera
- Benådanden eller mildrade straff för dömda brottslingar
- Rättsliga avgöranden inom Högsta förvaltningsdomstolen
- Utrikesförhandlingar och representation
Regeringen har i princip ansvar för allting som enligt regeringsformen inte tillkommer riksdagen, det vill säga allt utom budgetreglering och lagstiftning. Denna behörighet brukar kallas för restkompetensen.[6] Regeringen är till exempel statsförvaltningens högsta chef och har rätt att utfärda verkställighetsföreskrifter till lagarna och har rätt att förordna om nyval till riksdagen. Regeringens makt anses ha stärkts i Sverige på senare år, i förhållande till riksdagen, bland annat som en följd av EU-medlemskapet
Tillsättning och tillträde
[redigera | redigera wikitext]Statsministern utses av riksdagen på förslag av talmannen efter överläggning med vice talmännen. Om talmannen lämnat fyra förslag till statsminister utan att riksdagen godkänt något av dem utlyses automatiskt extra val till riksdagen.[7]
Statsministern utser regeringens övriga medlemmar. Formellt benämns de statsråd, men i dagligt tal kallas de ministrar och sedan 2025 använder Sveriges riksdag ministertiteln konsekvent.[8][9]
När en koalitionsregering bildas förhandlar de ingående partierna om antalet statsråd och deras respektive ansvarsområden. Även om statsministern fattar de formella tillsättningsbesluten är det i praktiken de ingående partiernas partiledare som utser sina statsråd.[källa behövs]
När statsministern utsett sin regering informerar hen riksdagen om vilka statsråd som utsetts och vilka statsråd som är departementschefer.[10] På så sätt får riksdagen också information om några förändringar gjorts i regeringskansliets indelning i departement.
Efter att statsministern anmält övriga statsråd till riksdagen tillträder den nya regeringen vid en skifteskonselj.[11] Först när skifteskonseljen är slut anses den föregående regeringen ha avgått.
Entledigande och avgång
[redigera | redigera wikitext]Regeringen tjänstgör tills något av följande inträffar:
- Statsministeromröstning. Senast två veckor efter att en nyvald riksdag samlas ska riksdagen hålla statstministeromröstning för att pröva om regeringen har tillräckligt stöd i riksdagen. Om mer än hälften av ledamöterna röstar nej ska talmannen entlediga statstministern och de övriga statsråden.[12] Skulle regeringen med eventuella stödpartier inte längre ha majoritet i riksdagen, avgår statsministern normalt självmant och någon statsministeromröstning behöver då inte hållas.
- Misstroendeförklaring. På förslag av 35 eller fler riksdagsledamöter kan riksdagen rösta om den har tillräckligt förtroende för statsministern eller ett annat statsråd, så kallad misstroendeförklaring. Om riksdagen saknar förtroende för ett enskilt statsråd ska talmannen entlediga statsrådet. Om riksdagen saknar förtroende för statsministern ska talmannen entlediga statsministern och de övriga statsråden.[13]
- Statsministerns beslut om entledigande. Statsministern får när som helst entlediga ett eller flera statsråd.[14]
- Egen begäran om entledigande. En regeringsmedlem ska entledigas om han eller hon själv begär det. Om statsministern begär entledigande ska talmannen även entlediga de övriga statsråden.[15]
- Dödsfall. Om statsministern avlider ska talmannen entlediga alla övriga statsråden.[16]
Regeringen kan utlysa extra val till riksdagen mellan de ordinarie valen, populärt kallat nyval. Regeringen sitter då kvar och dess parlamentariska stöd prövas av den nyvalda riksdagen genom statsministeromröstning.[17]
Övergångsregering
[redigera | redigera wikitext]Om hela regeringen har entledigats av talmannen ska statsministern och statsråden ändå fortsätta sitt arbete till dess att en ny regering tillträtt. Detta kallas övergångsregering eller expeditionsministär. Om ett statsråd entledigats på egen begäran kan statsministern begära att statsrådet fortsätter på sin tjänst till dess att en efterträdare har tillträtt.[18]
Regeringstyper
[redigera | redigera wikitext]Baserat på parlamentariskt stöd
[redigera | redigera wikitext]Om regeringen består av ett eller flera partier som tillsammans har 175 eller fler riksdagsmandat, är regeringen en majoritetsregering.[19]
Om ett sådant regeringsunderlag inte kan skapas, bildar statsministern istället en minoritetsregering.[20] För att få stöd för sina propositioner i Sveriges riksdag behöver en minoritetsregering förhandla med ett eller flera partier, ett så kallat stödparti. Det är också möjligt att förhandla med enskilda ledamöter från ett annat parti. Stödet kan vara gälla för hela mandatperioden, under en viss tid eller för en viss sakfråga. Så kallad hoppande majoritet uppstår om regeringen söker stöd från olika grupperingar i olika frågor.[21][22][23]
Baserat på antal regeringspartier
[redigera | redigera wikitext]En regering som endast har statsråd från ett och samma parti kallas enpartiregering. En regering bestående av statsråd från flera samverkande partier kallas koalitionsregering.[24]
En regering med företrädare från alla eller nästan alla riksdagspartier kan kallas för samlingsregering. Senast Sverige hade en samlingsregering var under andra världskriget.[25]
Regeringens medlemmar
[redigera | redigera wikitext]Statsministern
[redigera | redigera wikitext]Statsministern leder regeringens arbete och är regeringschef.[26] Om statsministern är förhindrad att utföra sin uppgift ersätts hen av statsministerns ställföreträdare.[27]
Statsministern kan själv utse ett statsråd till sin ställföreträdare, annars träder den regeringsmedlem som varit statsråd längst tid in som statsministerns ställföreträdare. Om flera personer varit statsråd lika länge tjänstgör den äldsta av dem.[27] Om något av statsråden utsetts till vice statsminister utses samma person vanligt även till statsministerns ställföreträdare. De två begreppen är dock skilda åt, vilket senast uppmärksammades under regeringarna Löfven I och Löfven II då tre statsråd från Miljöpartiet var vice statsministrar medan två statsråd från Socialdemokraterna var statsministerns ställföreträdare.[27][28][29]
Övriga statsråd
[redigera | redigera wikitext]Regeringens övriga medlemmar kallas statsråd och utses av statsministern.[8][30] Statsministern beslutar också vilka statsråd som ska vara departementschefer, respektive vilka sakområden övriga statsråd ska ansvara för och vilka departement de ska tillhöra.[31][32]
Statsråden är vanligtvis riksdagsledamöter men de behöver inte vara det. Statsråd som är riksdagsledamöter, inklusive statsministern, lämnar tillfälligt sin plats i riksdagen under den tid de ingår i regeringen. De ersätts då av en annan representant från samma parti, kallad statsrådsersättare.
När statsråden deltar i riksdagens sammanträden under interpellationsdebatter, frågestund eller liknande sitter de på särskilt utsedda platser i det nedre vänstra hörnet av riksdagens plenisal.
Regeringskansliet
[redigera | redigera wikitext]Regeringskansliet, ofta förkortat RK, är en myndighet med uppdrag att stödja regeringen i att styra riket och förverkliga sin politik. Regeringskansliet är indelat i Statsrådsberedningen, ett antal departement och förvaltningsavdelningen. Chef för regeringskansliet är statsministern.[33][34]
Statsrådsberedningen
[redigera | redigera wikitext]Statsrådsberedningen är ansvarar för statsministerns samordning av regeringskansliet och övergripande policyfrågor.[35] Chef för statsrådsberedningen är statsministern. Politiskt tillsatta chefstjänstemän är statssekreterarna, medan rättschefen och chefen för Förvaltningsavdelningen är opolitiska chefstjänstemän.[36][37]
Under statsrådsberedningen sorterar statsministerns kansli, enheter för nationell säkerhet och krishantering, ett granskningskansli med ansvar för att granska alla departements lagstiftningsförslag samt regeringskansliets internrevision.[35][36]
Statsrådsberedningen ansvarar också för EU-politik och samordning av hela regeringskansliets EU-arbete. Som en konsekvens av detta är EU-ministern placerad i statsrådsberedningen.[35][36]
När Sverige styrs av en koalitionsregering kan ett eller flera samordningskanslier med uppgift att samordna regeringspartiernas arbete inrättas vid statsrådsberedningen. Under regeringen Kristersson finns ett samordningskansli vardera för regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna samt ett för stödpartiet Sverigedemokraterna.[36][Uppdatering behövs]
Departementen
[redigera | redigera wikitext]Fackdepartementen ansvarar för olika politiska sakområden.[33] Antalet departement är inte fastställt i lag, utan varierar över tid. Departementens indelning speglar den sittande regeringens politiska prioriteringar. I en koalitionsregering kan indelningen också påverkas av majoritetsförhållandena och koalitionsförhandlingarna.[38][33] Under regeringen Kristersson är antalet departement tio.[33][Uppdatering behövs]
Chef för varje departement är ett statsråd. Det kan finnas ytterligare statsråd på samma departement, med ansvar för ett sakpolitiskt delområde.[39] Politiskt tillsatta chefstjänstemän är statssekreterarna, medan expeditionschefen och rättschefen är opolitiska chefstjänstemän.[33][37][40][41]
Varje statsråd har också en politisk stab, bestående av statssekreterare, politiskt sakkunniga och pressekreterare. De politiska tjänstemännens är direkt kopplade till statsrådet, och anställningen upphör om statsrådet avgår eller byter uppdrag.[33][39]
Utrikesdepartementet intar en särställning bland departementen, genom att utöver sin funktion i regeringskansliet samtidigt fungera som centralt ämbetsverk för det utrikespolitiska sakområdet.[33]
Förvaltningsavdelningen
[redigera | redigera wikitext]Förvaltningsavdelningen är Regeringskansliets gemensamma verksamhetsstöd och ansvarar för administrativa frågor som rör flera departement eller kommittéer. Avdelningen svarar bland annat för riksdagens ekonomiska förvaltning, lokalförsörjning, riksdagsbiblioteket, stöd till kommittéer och utredningar, bevavkning och säkerhet samt arkivhantering.[39]
Förvaltningsavdelningen leds av Förvaltningschefen, och saknar egna politiska chefstjänstemän utöver de som finns i Statsrådsberedningen.[39][42]
Statsförvaltningen
[redigera | redigera wikitext]
En statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen om inte myndigheten enligt regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen.[43] Regeringen låter departementen i Regeringskansliet handlägga frågor och utgöra kontaktpunkter till myndigheterna uppdelat efter departementens sakområden. Det förekommer undantagsvis att fler än ett departement är kontaktpunkt mot en viss myndighet. Myndigheten lyder dock under regeringen och inte under Regeringskansliet eller något av departementen.
Förvaltningsmyndigheterna står, till skillnad från domstolarna, i ett principiellt lydnadsförhållande till regeringen.[44] Emellertid gäller den begränsningen att varken riksdagen eller regeringen får bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende som utgör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.[45]
Utrikesförvaltningen
[redigera | redigera wikitext]Sveriges ministärer och regeringar
[redigera | redigera wikitext]
Den nuvarande regeringen, regeringen Kristersson, omfattar 24 statsråd inklusive statsministern. Antalet regleras inte i lag utan är helt upp till statsministern. Under delar av 2000-talet har Guinness rekordbok listat den svenska regeringen som världens mest jämställda med 11 kvinnliga av samtliga 22 statsråd.[källa behövs]
Statsråd under 1809 års regeringsform
[redigera | redigera wikitext]Fram till år 1876 var konungen inte bara statschef utan också regeringschef. Samtliga ministärer var ämbetsmannaregeringar, och dess medlemmar utvaldes av kungen, utan parlamentarisk inblandning. Ministärens ledamöter var sammanlagt 9.
Statsråd efter regeringschefsreformen 1876
[redigera | redigera wikitext]1876 inrättades statsministerämbetet, vilket ersatte kungen i rollen som regeringschef. 1809 års regeringsform reviderades i enlighet med detta, men fortfor att vara gällande.
Tvåkammarriksdagen hade ersatt ståndsriksdagen 1866, men det dröjde till 1900-talets första decennier innan partiväsendet på allvar slog igenom. Under 1800-talet var många riksdagsledamöter oanslutna, och ministärerna bestod av ämbetsmän, såväl utan som med riksdagsmandat, som förtjänat kungens förtroende.
Turerna kring den svensk-norska unionens upplösning föranledde 1905 ämbetsmannaregeringen Ramstedts avgång. För första gången genomfördes i Sverige ett totalt regeringsskifte - tidigare hade aldrig en hel regering avgått simultant; ministrarna hade istället tillträtt och avgått successivt. Den efterföljande ministären, koalitionsregeringen Lundeberg, var den första att bildas utifrån riksdagens sammansättning, istället för de utnämnda statsrådens relation till kungen. Dess tillträde innebar sålunda ett första verkligt genombrott för parlamentarismen i Sverige.[46]
Samma höst genomfördes andrakammarvalet 1905, i vilket liberalernas framgångar innebar att Sverige fick sin första enpartiregering - regeringen Staaff I. För första gången hade ett allmänt val haft markant påverkan på regeringsbildningen.
| Färgkoder: | Obunden | Socialdemokratisk | Center | Liberal | Konservativ |
|---|---|---|---|---|---|
| Vid koalitionsregering anger färgen statsministerns partitillhörighet. | |||||
Regeringar under 1974 års regeringsform
[redigera | redigera wikitext]| Färgkoder: | Socialdemokratisk | Center | Liberal | Moderat | |
|---|---|---|---|---|---|
| Vid koalitionsregering anger färgen statsministerns partitillhörighet. | |||||
Återkommande fråga till ministrar efter tillkännagivandet
[redigera | redigera wikitext]2022 har det sedan flera år förekommit att nya statsråd efter tillkännagivandet ombeds av medier att bekänna "lik i lasten" eller "skelett i garderoben". Nyhetskrönikören Oisín Cantwell sade att det drar ett löjes skimmer över journalistiken och skymmer kvalificerade, viktiga granskningar av makthavare, och att han trodde att journalister och mediehus håller med varandra om att företeelsen är trams.[49]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Svar på fråga 2004/05:1438 om undertecknare av slutdokument om nya grundregler inom EU, hämtad 2012-02-11.
- ↑ Jfr prop. 1975/76:160 s. 134.
- ↑ 6 kap. 1 § 1 stycket Regeringsformen (1974:152 )
- ↑ ”Organisation”. Regeringskansliet. Regeringen och Regeringskansliet. 27 november 2014. https://www.regeringen.se/regeringskansliet/organisation/. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”Regeringsärende”. regeringen.se. https://www.regeringen.se/sa-styrs-sverige/sa-arbetar-regeringen-och-regeringskansliet/regeringsarende/. Läst 30 augusti 2026.
- ↑ Prop. 1973:90, sid 139.
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 4–5, 6 kap..
- 1 2 Regeringsformen 1974:152, 1 § 6 kap..
- ↑ ”Titeln statsråd ändras till minister”. www.riksdagen.se. 12 september 2025. https://www.riksdagen.se/sv/aktuellt/aktuelltnotiser/2025/sep/12/titeln-statsrad-andras-till-minister_cms7f00c59a-d838-4e93-835c-ad580c0a1674sv/. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 6 § 6 kap. samt 1 § 7 kap..
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 6 § 6 kap..
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 3, 9 §§ 6 kap.
- ↑ Regeringsformen 1974.152, 7, 9 §§ 6 kap. och 4 § 13 kap..
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 8 §, 6 kap..
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 8–9 §§, 6 kap..
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 9 §, 6 kap..
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 11 §, 3 kap. samt 7 §, 6 kap..
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 11 §, 6 kap..
- ↑ ”majoritetsregering”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/majoritetsregering. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”minoritetsregering”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin Ab. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/minoritetsregering. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”parlamentarism”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/parlamentarism. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”minoritetsparlamentarism”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/minoritetsparlamentarism. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”hoppande majoriteter”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hoppande-majoriteter. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”koalitionsregering”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/koalitionsregering. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”samlingsregering”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/samlingsregering. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 3 §, 5 kap., 1, 6, 9 §§ 6 kap, 1, 4–5 §§ 7 kap. med flera.
- 1 2 3 Regeringsformen 1974:152, 10 § 6 kap..
- ↑ ”S-krav: Romson får inte ersätta Löfven”. Dagens Nyheter. 18 juli 2015. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/nyheter/sverige/s-krav-romson-far-inte-ersatta-lofven/. Läst 23 januari 2022.
- ↑ ””Urholkar prestigen kring titeln vice statsminister””. Svenska Dagbladet. 18 juli 2015. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/6faf0ae9-c3d3-416e-a511-09de8565180e. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”Statsråd”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/statsr%C3%A5d. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 1, 5 §§ 7 kap..
- ↑ ”Regeringskansliet”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/regeringskansliet. Läst 31 augusti 2026.
- 1 2 3 4 5 6 7 ”Regeringskansliet”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/regeringskansliet. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”Regeringskansliet”. Regeringskansliet. Regeringen och Regeringskansliet. 9 januari 2017. https://www.regeringen.se/regeringskansliet/. Läst 31 augusti 2026.
- 1 2 3 ”Statsrådsberedningen”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/statsr%C3%A5dsberedningen. Läst 31 augusti 2026.
- 1 2 3 4 ”Statsrådsberedningens organisation”. Regeringskansliet. Regeringen och Regeringskansliet. 2 februari 2023. https://www.regeringen.se/sveriges-regering/statsradsberedningen/statsradsberedningens-organisation/. Läst 31 augusti 2026.
- 1 2 ”statssekreterare”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/statssekreterare. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ Regeringsformen 1974:152, 1 §, 7 kap..
- 1 2 3 4 ”Organisation”. Regeringskansliet. Regeringen och Regeringskansliet. 27 november 2014. https://www.regeringen.se/regeringskansliet/organisation/. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”expeditionschef”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/expeditionschef. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”rättschef”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/r%C3%A4ttschef. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ ”Förvaltningsavdelningen”. Regeringskansliet. Regeringen och Regeringskansliet. 11 maj 2022. https://www.regeringen.se/regeringskansliet/forvaltningsavdelningen/. Läst 31 augusti 2026.
- ↑ 12 kap. 1 § regeringsformen (1974:152)
- ↑ ”SOU 2004:23”. Arkiverad från originalet den 13 februari 2006. https://web.archive.org/web/20060213023503/http://www.regeringen.se/content/1/c4/38/93/09a0a3e6.pdf. s. 62.
- ↑ 12 kap. 2 § regeringsformen (1974:152)
- ↑ Evert Vedung och Margareta Brundin. Unionsupplösningens riksdagar, Stockholm: Sveriges riksdag, 2005. s. 44f
- ↑ Hansson avled den 6 oktober 1946. Övriga statsråd satt kvar på sina poster.
- ↑ Olof Palme avled den 28 februari 1986. Övriga statsråd satt kvar på sina poster.
- ↑ "Tillbakakaka om statsrådssynder och vemodigt på Gotland efter tryckerinedläggning", Medierna, Sveriges Radio, 22 oktober 2022.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Holmberg, Erik & Stjernquist, Nils (2003). Vår författning (13:e upplagan). Stockholm: Norstedts Juridik. ISBN 91-47-05175-2
- Halvarson, Arne m.fl. (2002). Sveriges statsskick (12:e upplagan). Stockholm: Liber. ISBN 91-47-05175-2
- Regeringsformen (1974:152)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| ||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||
| ||||||||