Hoppa till innehållet

Finnar

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Finne” leder hit. För andra betydelser, se Finne (olika betydelser).
Ej att förväxla med Finländare.
Finnar
Suomalaiset
Finnar i folkdräkter.
Antal sammanlagt
(6,2–7 miljoner)
Regioner med betydande antal
Finland Finland 4 719 802[1]
USA USA 644 850[2]
Sverige Sverige 136 607[3]–712 000[4]
Kanada Kanada 250 000[5]

Finnar (finska: suomalaiset; uttal: [ˈsuo̯mɑlɑi̯set]) är en östersjöfinsk etnisk folkgrupp, som identifierar sig med det finska språket och den finska kulturen.

Det finska ordet suomalainen är vidare än det svenska finne och kan även avse finländare oavsett modersmål.[6] De flesta finnar bor i Finland.

Det bor även finnar, och ättlingar till dessa, utanför Finland, framför allt i Sverige, Norge och Nordamerika.

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Finne och suomalainen

[redigera | redigera wikitext]

De flesta forskare har kopplat finne till den germanska ordfamiljen kring verbet finna. Enligt språkforskaren Riho Grünthal är den mest välgrundade tolkningen att ordet ursprungligen betytt ”vandrare” eller ”spårjägare”. Denna förklaring stöds av att östersjöfinnarna själva aldrig är kända för att ha använt namnet om sig själva.[7]

Enligt språkforskaren Santeri Junttila fungerar ”finne” enligt samma princip som liknande ord i andra europeiska språk. En germansk beteckning för ”icke-germanska grannar” har följt med språkspridningen och därför kommit att syfta på olika folk i olika områden — jämför engelskans Welsh och franskans vallon. På samma sätt överfördes ”finne” till nya grannar i takt med att skandinaviska språk spred sig norrut, vilket förklarar att namnet syftat på både samer och östersjöfinnar.[8]

Endonymen suomalainen (finne/finländare) är en avledning av Finlands finska namn Suomi. Enligt Junttila hör Suomi till en grupp gamla finska ord, så kallade e-stamsord, som med få undantag är minst omkring 1500 år gamla.[9]

Ursprunget till ordet Suomi är oklart. Enligt en nyare hypotes som Junttila för fram har Suomi och det samiska ordet sápmi (varifrån det svenska ordet ”same” kommer) ett gemensamt ursprung. Landskapet Tavastlands finska namn Häme anses enligt samma hypotes vara ett gammalt lånord från en samisk språkform som en gång talades i trakten.[9]

Finne eller same

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Fenni

Det antika folkslaget Fenni, omnämnt redan av Tacitus och Ptolemaios, har av senare forskning främst tolkats som en tidig beteckning för samer, men identiteten är omtvistad.[10][11][12] I den fornnordiska litteraturen sammanföll beteckningen finne länge med samerna, samtidigt som ordet från 1200-talet också började användas om invånarna i Finland. I svenskan skedde en förskjutning, möjligen redan under vikingatiden, då samerna i stället började kallas ”lappar”, medan finne på norska betecknade samer ända in på tidigt 1900-tal.[10][13]

Det äldsta otvetydiga belägget för finnar specifikt som invånare i Finland finns i påvebullan Gravis admodum av den 9 september 1171 eller 1172. Påven uppmanade Sveriges biskopar och jarl att förhindra finnarnas (Phinni) återfall till hedendomen. Till skillnad från flera äldre källor, där finnar ofta syftade på samerna, avser bullan otvetydigt invånarna i Finland.[14]

Finländare

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Finländare

Termen finländare förekom redan under medeltiden och var relativt vanlig under 1600-talet, då man ville skilja det egentliga Sverige från riksdelen Finland, men blev mera sällsynt under 1700-talet. Det dominerande språkbruket under den tid Finland hörde till Sverige var i stället att kalla landets invånare ”finnar”, oavsett modersmål, medan de svenskspråkiga i Finland helt enkelt kallades ”svenskar”.[15]

Ordet finländare kom alltmer i bruk, till en början inte helt konsekvent, efter Finlands införlivande med Ryssland som ett storfurstendöme 1809.[16] En systematisk argumentation för en medveten åtskillnad mellan finländare och finne presenterades 1829 av kyrkoherden Eric Gustaf Ehrström, verksam i Sankt Petersburgs svenska församling. Ehrström utgick från det petersburgska språkbrukets skillnad mellan dem vars modersmål var finska och dem som genom börd tillhörde Finland oavsett språk.[17] Distinktionen slogs så småningom fast i normerande sammanhang under 1900-talet.[18]

Det finska ordet suomalainen motsvarar däremot såväl finne som finländare i svenskan och gör alltså inte samma åtskillnad mellan etnisk/språklig och medborgerlig tillhörighet. Ordet kan avse en person som är född i Finland eller av finländsk härkomst, oavsett modersmål.[6]

Genetik

[redigera | redigera wikitext]
Finnarnas och flera andra européers gener i en principalkomponentanalys.[19]

En majoritet (64,3 %) av finska män har Y-kromosom haplogrupp N1c, och drygt en fjärdedel (24,6 %) har I1a, och en minoritet har R1a (4,3 %) och R1b (4,8 %).[20] Haplogrupp N har sitt ursprung i Östasien och är en typisk markör för finsk-ugriska folk.[21] Liksom andra finsk-ugriska folk har finnarna en sibirisk komponent i sitt autosomala DNA.[21][22] Denna komponent utgör cirka 5[22] till 10[23][24][25] procent av deras DNA; i västra Finland är mängden ofta lägre än i öst.[24][26] Finnarna har mindre jordbrukare-DNA än skandinaver. Deras gener påminner mest om andra östersjöfinska folk.[24] Finnarna bildar ett kluster med karelerna och vepserna.[21][27]

Lingvistik och arkeologi

[redigera | redigera wikitext]

Vid sidan av de genetiska studierna ger även arkeologisk och språkhistorisk forskning en bild av finnarnas ursprung. Det rekonstruerade uraliska/finsk-ugriska urspråket anses ha talats för 6 000–8 000 år sedan, sannolikt i området kring floderna Volga och Oka. Ett finsk-ugriskt idiom etablerades troligen i Östersjöregionen i samband med spridningen av den så kallade kamkeramiken omkring 3900–3500 f.Kr., medan motsvarande etablering i norra Fennoskandien skedde betydligt senare, i samband med expansioner under bronsålder och äldsta järnålder. Denna modell är enligt upphovsmannen själv delvis spekulativ.[28]

Finskättade grupper utanför Finland

[redigera | redigera wikitext]

Utanför Finland finns flera grupper av finnar och deras ättlingar, bland annat i Sverige, Norge och Nordamerika. Några av dessa grupper, däribland tornedalingarna och kvänerna, har utvecklat egna, erkända minoritetsidentiteter skilda från finnar i Finland.

Tornedalingar

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Tornedalingar

Tornedalingar (finska: tornionlaaksolaiset), i Finland ofta kallade tornedalsfinnar, fick år 2000 status som en av Sveriges fem nationella minoriteter. Samtidigt erkändes deras språk meänkieli, tidigare ofta kallat tornedalsfinska, som ett eget minoritetsspråk skilt från standardfinskan.[29]

Tornedalen var språkligt och ekonomiskt en sammanhängande region fram till 1809, då nuvarande Finlands område skildes från Sverige och den finskspråkiga befolkningen på den svenska sidan om Torne älv blev en minoritet vid riksgränsen.[29] Från 1870-talet till 1920-talet bedrev svenska myndigheter en medveten försvenskningspolitik i regionen, bland annat genom att göra svenska till skolans undervisningsspråk.[29]

Sverigefinnar

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Sverigefinnar

Sverigefinnar (finska: ruotsinsuomalaiset) är, liksom tornedalingarna, en av Sveriges fem nationella minoriteter, med finska som ett av landets fem minoritetsspråk.[30] Den finska invandringen till Sverige är av gammalt datum, med finsktalande invånare redan i medeltida städer som Stockholm, men den stora massinvandringen skedde efter andra världskriget. Drygt 500 000 finländare beräknas ha flyttat till Sverige åren 1946–1990. Gruppens storlek uppskattas till mellan 200 000 och 250 000 personer med finska som modersmål, men betydligt fler om ättlingar räknas in.[30]

Termen sverigefinnar avser specifikt den finskspråkiga gruppen och ska skiljas från det bredare begreppet sverigefinländare, som omfattar alla i Sverige bosatta personer med rötter i Finland oavsett modersmål — alltså både sverigefinnar och svenskspråkiga finlandssvenskar i Sverige. Endast sverigefinnarna, inte sverigefinländare i stort, har officiell minoritetsstatus i Sverige.[31]

Skogsfinnar

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Skogsfinnar

Skogsfinnar (finska: metsäsuomalaiset) var finska nybyggare som från slutet av 1500-talet koloniserade skogsområden i mellersta och norra Sverige samt angränsande delar av Norge, där de bedrev storskaligt svedjebruk.[32] Kolonisationen nådde sitt maximum vid mitten av 1600-talet och sträckte sig från Tiveden i söder till södra lappmarken i norr.[32] Försvenskningen gick långsamt. Finskan levde kvar i Värmland ända fram till mitten av 1900-talet.[32]

Kväner

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Kväner

Kväner (finska: kveenit) är dels benämningen på ett folk som nämns i medeltida västnordiska källor, tidigast hos kung Alfred den store av England på 890-talet, dels på de finnar som under flera århundraden invandrade till Nordnorge. Den finska invandringen till Finnmarken tog fart under 1700-talet och ökade ytterligare under nödåren på 1860-talet. Under 1900-talets första decennier utsattes kvänerna för en stark förnorskningspolitik. År 1999 fick de status som nationell minoritet i Norge.[33]

Ingermanlandsfinnar

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Ingermanlandsfinnar

Ingermanlandsfinnar (finska: inkerinsuomalaiset) härstammar från finska nybyggare som från och med 1600-talet invandrade till Ingermanland, efter att den ursprungliga vote- och ingerbefolkningen till stor del flytt undan den lutherska missioneringen.[34] Före första världskriget uppgick de finsktalande ingermanländarna till omkring 170 000. Gruppen decimerades kraftigt genom sovjetiska deportationer på 1930- och 1940-talen.[34] Efter 1990 kunde personer av finsk härkomst från Ingermanlands område flytta till Finland. Fram till 2010 hade omkring 30 000 gjort så.[34]

Amerikafinländare

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Amerikafinländare

Den mest omfattande finländska emigrationsrörelsen ägde rum till Nordamerika mellan 1865 och 1930, då omkring 350 000 finländare bosatte sig i USA och Kanada.[35] Utvandringen, som kulminerade 1902, kom i hög grad från Österbotten, och de flesta immigranterna bosatte sig i delstater kring de stora sjöarna, där de ofta arbetade inom gruv- och skogsindustrin.[35]

Enligt den amerikanska folkräkningen år 2000 uppgav 800 000 personer finländskt påbrå. I Kanada har motsvarande antal uppgått till omkring 250 000.[35] Av de omkring 400 000 personer som lämnade Finland 1865–1930 var 82 000 svenskspråkiga. Antalet svenskspråkiga finländare i Nordamerika uppskattades 1920 till 38 000–40 000 personer.[36]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ ”Väestötietoja 2021–2025” (på finska). Suomi lukuina. Tilastokeskus. 29 maj 2026. https://stat.fi/fi/tilastot/tietoa-teemoittain/suomi-lukuina/vaesto-ja-yhteiskunta. Läst 16 augusti 2026. Siffran avser personer registrerade med finska som modersmål, oavsett etnisk bakgrund.
  2. ↑ ”Table B04006 - People Reporting Ancestry - 2020 American Community Survey 5-Year Estimates”. data.census.gov. United States Census Bureau. https://data.census.gov/table?t=Ancestry&tid=ACSDT5Y2020.B04006. Läst 15 januari 2023.
  3. ↑ ”Folkmängden efter födelseland, ålder och kön. År 2000 - 2021”. Statistikdatabasen. Statistiska Centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101E/FodelselandArK/. Läst 20 oktober 2022.
  4. ↑ Vuonokari, Kaisa; Laitinen, Merja; Karlsson, Veronica (24 februari 2017). ”Ruotsissa on nyt 719 000 suomalaistaustaista” (på finska). Sveriges Radio Finska (Sveriges Radio). https://sverigesradio.se/artikel/6638007. Läst 16 augusti 2022.
  5. ↑ Koivukangas, Olavi. ”Emigration”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Emigration. Läst 8 juli 2026.
  6. 1 2 Backman, Sigbritt. ”Suomalainen”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Suomalainen. Läst 3 juli 2026.
  7. ↑ Grünthal, Riho (1997) (på finska). Livvistä liiviin: Itämerensuomalaiset etnonyymit. Castrenianumin toimitteita 51. Helsingfors: Suomalais-ugrilainen laitos, Suomalais-Ugrilainen Seura. sid. 49–50
  8. ↑ Junttila, Santeri. Finland-sanankin alkuperä on hämärän peitossa (2022-12-13). Kielen päällä. Yle. Lyssna på programmet (längd 9). URL hämtad 2026-07-03.
  9. 1 2 Junttila, Santeri. Suomi-sanan alkuperä on hämärän peitossa (2022-12-06). Kielen päällä. Yle. Lyssna på programmet (längd 9). URL hämtad 2026-07-03.
  10. 1 2 Hansen, Lars Ivar; Olsen, Bjørnar (2004) (på norska). Samenes historie fram till 1750. Oslo: Cappelen. sid. 47–48. ISBN 82-02-19672-8
  11. ↑ Grünthal, Riho (1997) (på finska). Livvistä liiviin: Itämerensuomalaiset etnonyymit. Castrenianumin toimitteita 51. Helsingfors: Suomalais-ugrilainen laitos, Suomalais-Ugrilainen Seura. sid. 44
  12. ↑ Berg-Nordlie, Mikkel. ”finner (samer)” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/finner_-_samer. Läst 8 juli 2026.
  13. ↑ Carpelan, Christian. ”Finnar”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Finnar. Läst 3 juli 2026.
  14. ↑ Gallén, Jarl (1964). ”Finland och Österland”. Historisk Tidskrift för Finland (4): sid. 121–134.
  15. ↑ Engman, Max (2016). Språkfrågan: Finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922. Helsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland, Atlantis. sid. 236
  16. ↑ Engman, Max (2016). Språkfrågan: Finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922. Helsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland, Atlantis. sid. 236–237
  17. ↑ Engman, Max (2016). Språkfrågan: Finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922. Helsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland, Atlantis. sid. 237
  18. ↑ ”Finländare”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Finlaendare. Läst 3 juli 2026.
  19. ↑ Nelis, Mari; Esko, Tõnu; Mägi, Reedik; Zimprich, Fritz; Zimprich, Alexander; Toncheva, Draga (8 maj 2009). ”Genetic Structure of Europeans: A View from the North–East” (på engelska). PLOS ONE 4 (5): sid. e5472. doi:10.1371/journal.pone.0005472. ISSN 1932-6203. PMID 19424496. PMC: PMC2675054. https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0005472. Läst 23 januari 2024.
  20. ↑ Preussner, Annina; Leinonen, Jaakko; Riikonen, Juha; Pirinen, Matti; Tukiainen, Taru (2025). ”Y chromosome sequencing data suggest dual paths of haplogroup N1a1 into Finland” (på engelska). European Journal of Human Genetics 33 (1): sid. 89–97. doi:10.1038/s41431-024-01707-7. ISSN 1476-5438. PMID 39465313. PMC: 11711460. https://www.nature.com/articles/s41431-024-01707-7. Läst 1 mars 2026.
  21. 1 2 3 Tambets, Kristiina; Yunusbayev, Bayazit; Hudjashov, Georgi; Ilumäe, Anne-Mai; Rootsi, Siiri; Honkola, Terhi (2018). ”Genes reveal traces of common recent demographic history for most of the Uralic-speaking populations” (på engelska). Genome Biology 19 (1). doi:10.1186/s13059-018-1522-1. ISSN 1474-760X. PMID 30241495. PMC: 6151024. https://genomebiology.biomedcentral.com/articles/10.1186/s13059-018-1522-1. Läst 29 juli 2023.
  22. 1 2 Nousiainen, Anu (3 mars 2018). ”Keitä me olemme” (på finska). Helsingin Sanomat (Helsingin Sanomat). https://dynamic.hs.fi/2018/dna/. Läst 21 april 2024.
  23. ↑ Lamnidis, Thiseas C.; Majander, Kerttu; Jeong, Choongwon; Salmela, Elina; Wessman, Anna; Moiseyev, Vyacheslav (2018-11-27). ”Ancient Fennoscandian genomes reveal origin and spread of Siberian ancestry in Europe”. Nature Communications 9: sid. 5018. doi:10.1038/s41467-018-07483-5. ISSN 2041-1723. PMID 30479341. PMC: 6258758. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6258758/. Läst 23 januari 2024.
  24. 1 2 3 Salmela, E. (2023). ”Mistä suomalaisten perimä on peräisin?”. ""139"". Duodecim. s. 1247–1255. https://www.duodecimlehti.fi/xmedia/duo/duo17794.pdf.
  25. ↑ Peltola, Sanni; Majander, Kerttu; Makarov, Nikolaj; Dobrovolskaya, Maria; Nordqvist, Kerkko; Salmela, Elina (2023). ”Genetic admixture and language shift in the medieval Volga-Oka interfluve”. Current Biology 33 (1): sid. 174–182.e10. doi:10.1016/j.cub.2022.11.036. ISSN 0960-9822. https://doi.org/10.1016/j.cub.2022.11.036. Läst 23 januari 2024.
  26. ↑ Svens, Hasse; Himmelä, Heidi (7 januari 2019). ”Finländare har sina rötter i Sibirien”. Sveriges Television (Sveriges Television). https://www.svt.se/nyheter/uutiset/svenska/finlandare-har-sina-rotter-i-sibirien. Läst 21 april 2024.
  27. ↑ Pankratov, Vasili; Montinaro, Francesco; Kushniarevich, Alena; Hudjashov, Georgi; Jay, Flora; Saag, Lauri (2020-11). ”Differences in local population history at the finest level: the case of the Estonian population” (på engelska). European Journal of Human Genetics 28 (11): sid. 1580–1591. doi:10.1038/s41431-020-0699-4. ISSN 1476-5438. PMID 32712624. PMC: PMC7575549. https://www.nature.com/articles/s41431-020-0699-4. Läst 23 januari 2024.
  28. ↑ Carpelan, Christian. ”Finsk-ugriska folk”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-FinskUgriskaFolk. Läst 8 juli 2026.
  29. 1 2 3 Allardt Ljunggren, Barbro. ”Tornedalingarna”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Tornedalingarna. Läst 8 juli 2026.
  30. 1 2 Backman, Sigbritt. ”Sverigefinnar”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Sverigefinnar. Läst 3 juli 2026.
  31. ↑ ”Finlandssvenskar eller sverigefinnar? Inte ens myndigheterna har koll”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/uutiset/svenska/finlandssvenskar-eller-sverigefinnar-inte-ens-myndigheterna-har-koll. Läst 16 augusti 2026.
  32. 1 2 3 Lindberg, Johan. ”Finnmarker”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Finnmarker. Läst 8 juli 2026.
  33. ↑ Anttonen, Marjut. ”Kväner”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Kvaener. Läst 8 juli 2026.
  34. 1 2 3 ”Ingermanland”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Ingermanland. Läst 8 juli 2026.
  35. 1 2 3 Koivukangas, Olavi. ”Emigration”. Uppslagsverket Finland. Svenska folkskolans vänner. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-Emigration. Läst 8 juli 2026.
  36. ↑ Hårdstedt, Martin (2024). Finlands svenska historia. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, nr 869. Helsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland, Natur & Kultur. sid. 202. ISBN 978-951-583-577-2

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikimedia Commons har media som rör finnar.
v • r
Finland
Styrelse
Statsskick
Försvar
Politik
Rättsväsen(en)
Administration
Finlands riksvapen
Kultur(fi)
Uttryck
Symbolik(en)
Samhälle
Demografi
Massmedia
Ekonomi
Geografi
Territorium
Historik
Förhistoria
Historisk tid
Kategori Kategori · Portal Portal
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Finnar&oldid=59625270”