Borgå lantdag

Borgå lantdag sammankallades av kejsar Alexander I av Ryssland medan 1808–1809 års krig ännu pågick. De enligt svensk riksdagsordning i Borgå samlade finska ständerna svor kejsaren trohet och denne avgav sin regentsförsäkran den 29 mars 1809. Kejsaren bibehöll landets lagar, religion och språk från den svenska tiden. Finland blev inte en del av Ryssland, utan ett autonomt storfurstendöme under ryska kejsaren "upphöjd för framtiden bland nationernas antal, under sina lagars skydd", såsom kejsaren uttryckte det i sitt avslutningstal.^[1] Samma regentförsäkran om att styra Finland i enlighet med landets egna lagar upprepades av samtliga Alexanders efterföljare.

Bakgrund

Tanken på en lantdag hade börjat spridas i Finland redan under våren 1808, medan kriget pågick. En samling av ständerna i ett ockuperat område kunde skapa ordning och lugn och därmed underlätta försörjningen av de ryska trupperna; en lantdag var alltså till en början en del av den kortsiktiga pacificeringen av Finland och pekade inte nödvändigtvis mot en erövring. Förfarandet var inte nytt – under lilla ofreden på 1740-talet hade ryssarna sammankallat lantdagar i både Åbo och Vasa.^[2]

Hösten 1808 utsågs en deputation som skulle ge kejsaren en bild av folkets behov. Den togs emot av Alexander I i Sankt Petersburg den 30 november 1808 under ledning av Carl Erik Mannerheim och fick kejsarens besked att religion, lagar och privilegier skulle bibehållas – de finska bönderna undgick alltså livegenskap. Eftersom deputationen ändå inte var någon folkrepresentation utfärdades i början av 1809 kallelse till en lantdag i Borgå, där kejsaren ville möta formellt inkallade representanter för ständerna.^[2]^[3] En pådrivande roll spelade Göran Magnus Sprengtporten, som redan tidigare hade förespråkat att Finland skulle anslutas till Ryssland som ett autonomt storfurstendöme enligt nordamerikanska och holländska federationsmodeller.^[4]

Lantdagens förlopp

Lantdagen sammanträdde 25 mars–18 juli 1809.^[2] Sammanlagt deltog 127 ledamöter: 70 från adeln, 8 från prästeståndet, 19 från borgarståndet och 30 från bondeståndet. Till lantdagsmarskalk utsågs den tidigare landshövdingen R. W. De Geer, medan biskop Jacob Tengström företrädde prästeståndet, handelsmannen Kristian Trapp borgerskapet och Pehr Klockars bönderna.^[3] Deltagandet var förhållandevis lågt, eftersom fred ännu inte hade slutits och lantdagen ur svensk synvinkel kunde uppfattas som förräderi; dessutom hade Gustav IV Adolf ännu inte avsagt sig tronen, vilket han gjorde först den 29 mars, sedan lantdagen redan inletts.^[2]

Den högtidliga öppningen ägde rum den 28 mars, och dagen därpå genomfördes hyllningsakten i Borgå domkyrka. Där avgav kejsaren sin regentförsäkran och bekräftade landets religion och grundlagar – 1772 års regeringsform och förenings- och säkerhetsakten från 1789 – samt ständernas och befolkningens rättigheter, varefter ständerna avlade sin trohetsed.^[3]^[5] Förhandlingarna följde i övrigt noga de procedurregler som gällde för en svensk riksdag, och man tillämpade den svenska riddarhusordningen och riksdagsordningen.^[2]^[6] Det praktiska arbetet under de följande månaderna gällde att besvara ett antal kejserliga propositioner och att lämna in suppliker till kejsaren. Några formella beslut fattades däremot inte, vilket väckte en del besvikelse bland deltagarna – men det låg helt i linje med rysk tradition.^[2]

Beslut och följder

De frågor som behandlades gällde bland annat värnplikten, som inställdes för femtio år och ersattes med vakansavgifter, samt myntväsendet, där rubeln blev officiellt betalningsmedel medan svensk valuta tilläts i privata transaktioner. Vidare skulle en inhemsk bank inrättas, och alla skatter skulle användas enbart för Finlands egna behov.^[3] Det sistnämnda innebar att storfurstendömet befriades från att överföra skatteintäkter till rikets gemensamma kassa, ett besked som mottogs med stor tacksamhet.^[4]

Inför lantdagen hade en kommitté under Jacob Tengströms ledning, med bistånd av Matthias Calonius, utarbetat ett reglemente för landets högsta styrelseorgan, i hög grad byggt på svensk rättstradition.^[3] I oktober 1809 inledde den nya regeringskonseljen sitt arbete i Åbo; den fick 1816 namnet Kejserliga senaten för Finland.^[2]^[4] I språkligt hänseende framstod det vid lantdagen som en självklarhet att behålla svenskan som förvaltningsspråk – för svenskans bibehållande petitionerade i Borgå just de två stånd som senare blev de mest finsksinnade, prästerna och bönderna.^[6] Ständerna sammankallades därefter inte på nytt förrän 1863, efter en paus på 54 år.^[4]^[6]

Finsk och rysk tolkning

Innebörden av lantdagen har varit omdiskuterad. Sedd i sin samtid var en lantdag ingenting märkvärdigt i det ryska imperiet, som var vant att acceptera speciallösningar för nyerövrade områden och låta gränsområden behålla egen lagstiftning och förvaltning. Några formella beslut om en konstitution fattades inte, och Finland fick närmast ställningen som en privilegierad provins i den ryska konglomeratstaten. Att beskriva lantdagen som den stund då Finland föddes som stat har därför betecknats som anakronistiskt.^[2]

Uppfattningen att Borgå lantdag utgjort ett statsfördrag växte fram senare. Redan i en lärd debatt 1838–1843 hävdade Israel Hwasser att lantdagen varit ett regelrätt statsfördrag mellan Ryssland och Finland, medan Adolf Ivar Arwidsson invände mot tolkningen.^[7] Idén fick dock sitt genombrott på 1850-talet, då man efter Krimkriget väntade sig att lantdagen skulle sammankallas för första gången sedan 1809. Då "återupptäcktes" Borgå lantdag som en bilateral statsgrundningsakt, förevigad 1858 i en känd målning av R. W. Ekman.

Tolkningen fick vetenskaplig form hos juristerna: J. Ph. Palmén gav 1861 ut Storfurstendömet Finlands grundlagar, och Leo Mechelin hävdade att Finland och Ryssland slutit ett avtal i Borgå 1809 – att Finland inte hade anslutits som en provins utan som en stat med en med Ryssland gemensam härskare. Mechelins Précis du droit public du Grand-duché de Finlande (1886) spred de finländska synpunkterna i Ryssland och i övriga Europa.^[6]

Från rysk sida godtog flera forskare fram till 1880-talet en likartad tolkning, men i och med K. F. Ordins bok om Finlands erövring 1889 flyttade ryska lärda huvudvikten från Borgå lantdag till freden i Fredrikshamn och faktumet att Finland erövrats med vapenmakt. De ansåg att Finland inte hade garanterats några rättigheter i freden och att händelserna i Borgå saknade juridisk betydelse.^[6] Motsättningen mellan dessa två läsningar blev en av de centrala stridsfrågorna under förtrycksperioderna kring sekelskiftet 1900.^[2]

Namn och benämningar

Den officiella svenska benämningen var samtida landtdag. Ordet härstammade från Sverige, där de provinsiella ständermöten som mestadels hölls på 1600-talet, ofta i anslutning till rikets riksdag, kallades lantdagar eller landtdagar. Namnet förenar ett territoriellt led med ett tidsled på samma sätt som i tyskans Landtag (av Land, delstat) till skillnad från Reichstag (av Reich, rike).^[8] Beteckningen riksdag var utesluten i officiella texter så länge Finland var storfurstendöme, eftersom den ryska statsmakten inte godtog den. Ständernas medlemmar använde likväl orden riksdag och riksdagsman sinsemellan i Borgå – flera av dem deltog samma år även i den svenska riksdagen.^[8] Stavningen lantdag ersatte landtdag först efter lantdagsreformen 1906, och i 1919 års regeringsform ändrades namnet slutgiltigt till riksdag.^[8]

De ryska myndigheterna omtalade mötet på franska som diète (la diète de la Finlande, les états de Finlande en une diète générale) och på ryska som sejm. Det samtida finska namnet var herrainpäivät ("herrarnas dagar"), en översättning av svenskans herredagar, som användes i de finska översättningarna av officiella handlingar såsom Alexander I:s kungörelse. I lagtexterna kallades de finska ständerna maan säädyt ("landets ständer"), medan Finlands invånare under svenska tiden hade varit företrädda i waldakunnan säädyt ("rikets ständer") – en formulering som markerade övergången.^[8]

Det numera vanliga finska namnet Porvoon valtiopäivät är av senare datum. Ordet valtiopäivät ("statens dagar") myntades 1847 av fennomanen Paavo Tikkanen, som tillämpade det just på mötet i Borgå och vid första användningen angav den äldre termen inom parentes: Porwoon Waltio- (Herrain-) päiwistä. Termen föregick etableringen av valtio som finskt ord för stat och blev ett led i att definiera storfurstendömet som en stat.^[8] Eftersom ordet valtio inte fanns i finskan år 1809 kan valtiopäivät betraktas som anakronistiskt i fråga om Borgå, och som rekommenderad finsk term anges i stället Porvoon maapäivät, som återger den samtida svenska benämningen. På engelska används Diet of Porvoo.^[5]

Se även

Källor och litteratur

Noter

↑ ”Ståndslantdagens första år 1809–1869”. Finlands riksdags historia. Finlands riksdag. Arkiverad från originalet den 20 november 2008. https://web.archive.org/web/20081120104333/http://www.eduskunta.fi/historia/swe/index_1.htm.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 Hårdstedt, Martin (2024). Finlands svenska historia. Helsingfors & Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland & Natur & Kultur. sid. 141–145. ISBN 978-951-583-627-4
1 2 3 4 5 Borgå lantdag i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
1 2 3 4 Meinander, Henrik (2020). Finlands historia (Reviderad utgåva). Stockholm: Lind & Co. sid. 101–115. ISBN 978-91-7903-362-0
1 2 ”Porvoon maapäivät 1809” (på finska). Tieteen termipankki. https://tieteentermipankki.fi/wiki/Historia:Porvoon_maap%C3%A4iv%C3%A4t_1809. Läst 24 augusti 2026.
1 2 3 4 5 Engman, Max (2016). Språkfrågan: finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922. Helsingfors & Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland & Atlantis. sid. 38–40, 95, 392. ISBN 978-951-583-354-9
↑ Meinander, Henrik (2020). Finlands historia (Reviderad utgåva). Stockholm: Lind & Co. sid. 125. ISBN 978-91-7903-362-0
1 2 3 4 5 Pekonen, Onni (2021). ”The (Re)Naming of the Finnish Representative Assembly 1809–1919: State-Building, Representation and Sovereignty” (på engelska). Redescriptions: Political Thought, Conceptual History and Feminist Theory 24 (2): sid. 129–149. doi:10.33134/rds.348.

Litteratur

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Borgå lantdag.
Bilder & media
Samlingen Borgå lantdag 1809 i Finska Riksarkivet

[1] ”Ståndslantdagens första år 1809–1869”. Finlands riksdags historia. Finlands riksdag. Arkiverad från originalet den 20 november 2008. https://web.archive.org/web/20081120104333/http://www.eduskunta.fi/historia/swe/index_1.htm.

[hardstedt-2] 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Hårdstedt, Martin (2024). Finlands svenska historia. Helsingfors & Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland & Natur & Kultur. sid. 141–145. ISBN 978-951-583-627-4

[uvf-3] 1 2 3 4 5 Borgå lantdag i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

[meinander-4] 1 2 3 4 Meinander, Henrik (2020). Finlands historia (Reviderad utgåva). Stockholm: Lind & Co. sid. 101–115. ISBN 978-91-7903-362-0

[termipankki-5] 1 2 ”Porvoon maapäivät 1809” (på finska). Tieteen termipankki. https://tieteentermipankki.fi/wiki/Historia:Porvoon_maap%C3%A4iv%C3%A4t_1809. Läst 24 augusti 2026.

[engman-6] 1 2 3 4 5 Engman, Max (2016). Språkfrågan: finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922. Helsingfors & Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland & Atlantis. sid. 38–40, 95, 392. ISBN 978-951-583-354-9

[meinander125-7] Meinander, Henrik (2020). Finlands historia (Reviderad utgåva). Stockholm: Lind & Co. sid. 125. ISBN 978-91-7903-362-0

[pekonen-8] 1 2 3 4 5 Pekonen, Onni (2021). ”The (Re)Naming of the Finnish Representative Assembly 1809–1919: State-Building, Representation and Sovereignty” (på engelska). Redescriptions: Political Thought, Conceptual History and Feminist Theory 24 (2): sid. 129–149. doi:10.33134/rds.348.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]