Inbyggda system (även inbäddade system) är specialiserade datorsystem som är integrerade i en större elektrisk eller mekanisk enhet och utformade för att utföra en eller ett fåtal specifika uppgifter, ofta med någon form av realtidskrav.[1]

Exempel på ett inbyggt system, en router. Markerade komponenter inkluderar bland annat mikroprocessor (4), RAM (6) och flashminne (7).
Ett mindre typiskt inbyggt system: en betaltelefon som laddar ett operativsystem. Systemet är i praktiken en specialanpassad persondator.

Till skillnad från persondatorer är inbyggda system vanligtvis optimerade för tillförlitlighet, energieffektivitet och kostnad.[2]

Inbyggda system utgör en central del av många tekniska produkter, exempelvis hemelektronik, mobiltelefoner, industrirobotar, vitvaror, bilar, flygplan och tåg.[3]

Egenskaper

redigera

Inbyggda system kännetecknas ofta av:

  • Specialisering – systemet är utformat för ett begränsat antal funktioner
  • Realtidskrav – många system måste reagera inom givna tidsgränser[4]
  • Resursbegränsningar – begränsat minne, processorkraft och energiförbrukning
  • Hög tillförlitlighet – kontinuerlig och stabil drift är ofta avgörande
  • Integrering – systemet är en del av en större produkt

Programvaran är typiskt lagrad i icke-flyktigt minne, såsom ROM eller flashminne, vilket möjliggör snabb uppstart.[5]

I många fall kan användaren inte installera egen programvara, vilket bidrar till minskad komplexitet och ökad driftsäkerhet jämfört med generella datorsystem.[5]

Arkitektur

redigera

Ett inbyggt system består vanligtvis av:

  • Processor – ofta en mikrokontroller eller mikroprocessor
  • Minne – RAM för temporär data och ROM/flash för programkod
  • In-/utgångsgränssnitt – för kommunikation med sensorer, aktuatorer och andra system
  • Kommunikation – exempelvis via seriella gränssnitt eller nätverk

Många system bygger på mikrokontroller där flera funktioner är integrerade i en och samma krets, medan mer avancerade system kan använda separata komponenter eller systemkretsar (system-on-a-chip, SoC).[6]

Programvara

redigera

Programvaran i ett inbyggt system kallas ofta firmware och är nära kopplad till hårdvaran.[7]

Den kan bestå av:

  • Bare-metal-programvara – körs direkt utan operativsystem
  • Realtidsoperativsystem (RTOS) – hanterar tidskritiska uppgifter[8]
  • Inbyggda operativsystem – exempelvis anpassade versioner av Linux eller Windows (t.ex. Windows CE)

I enklare system är programvaran ofta liten och statiskt lagrad, medan mer komplexa system använder mer omfattande programvaruplattformar.[5]

Klassificering

redigera

Inbyggda system kan delas in på olika sätt:

Efter funktion

redigera
  • Fristående system – fungerar självständigt
  • Nätverksanslutna system – kommunicerar med andra system, exempelvis inom Internet of Things[9]
  • Realtidssystem – uppfyller tidskritiska krav

Efter komplexitet

redigera
  • Enkla system – ofta baserade på en ensam mikrokontroller
  • Komplexa system – kan innehålla flera processorer och avancerad programvara

Tillämpningar

redigera

Inbyggda system används inom många områden:

  • Konsumentelektronik – till exempel TV-apparater och hushållsapparater
  • Fordon – motorstyrning, säkerhetssystem och infotainment
  • Industri – styrsystem, robotik och automatisering
  • Transport – exempelvis flyg- och järnvägssystem
  • Medicinteknik – övervaknings- och diagnossystem

Många inbyggda system ingår som delsystem i större system och samverkar ofta med andra enheter.[10]

Historia

redigera

Utvecklingen av inbyggda system är nära kopplad till framväxten av mikroprocessorer och integrerade kretsar under 1900-talet.[6]

Från enkla specialiserade system har utvecklingen gått mot allt mer komplexa och uppkopplade lösningar. Under 2000-talet har inbyggda system blivit en central komponent i modern teknik, särskilt inom områden som Internet of Things och cyberfysiska system.[11]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ↑ Wolf, Wayne (2012). Computers as Components: Principles of Embedded Computing System Design (3). Morgan Kaufmann. https://archive.org/details/computersascompo0000wolf
  2. ↑ Marwedel, Peter (2010). Embedded System Design. Springer
  3. ↑ Heath, Steve (2003). Embedded Systems Design. Newnes. https://archive.org/details/embeddedsystemsd0000heat
  4. ↑ Laplante, Phillip A. (2011). Real-Time Systems Design and Analysis. Wiley
  5. 1 2 3 Noergaard, Tammy (2012). Embedded Systems Architecture. Newnes
  6. 1 2 Wolf, Wayne (2012). Computers as Components: Principles of Embedded Computing System Design. Morgan Kaufmann. https://archive.org/details/computersascompo0000wolf
  7. ↑ Marwedel, Peter (2010). Embedded System Design. Springer
  8. ↑ Laplante, Phillip A. (2011). Real-Time Systems Design and Analysis. Wiley
  9. ↑ Gubbi, Jayavardhana (2013). Internet of Things: A Vision, Architectural Elements, and Future Directions. Elsevier
  10. ↑ Heath, Steve (2003). Embedded Systems Design. Newnes. https://archive.org/details/embeddedsystemsd0000heat
  11. ↑ Gubbi, Jayavardhana (2013). Internet of Things: A Vision, Architectural Elements, and Future Directions. Elsevier