Campanium
| Krita 145 – 66 miljoner år före nutid | |||
|---|---|---|---|
| Period (System) |
Epok (Serie) |
Ålder (Etage) |
Miljoner år sedan |
| Paleogen | Paleocen | Dan | senare |
| Krita | Yngre krita | Maastrichtium | 72–66 |
| Campanium | 84–72 | ||
| Santonium | 86–84 | ||
| Coniacium | 90–86 | ||
| Turonium | 94–90 | ||
| Cenomanium | 101–94 | ||
| Äldre krita | Albium | 113–101 | |
| Aptium | 121–113 | ||
| Barremium | 126–121 | ||
| Hauterivium | 133–126 | ||
| Valanginium | 137–133 | ||
| Berriasium | 143–137 | ||
| Jura | Yngre jura | Tithonium | tidigare |
Campanium, tidigare kallad campan,[1] är en geologisk tidsålder som varade från omkring 83,6 till 72,2 miljoner år sedan,[2] under perioden krita. Namnet kommer från latinets Campania och infördes av den franske geologen Henri Coquand baserat på lagerföljder från denna tidsålder vid området Champagne i departementet Charente-Maritime.[3]
I Sverige finns avlagringar från campanium i Skåne. Dessa är en del av Höllvikenformationen och utgörs av det kronologiskt avsatta Granviksledet och det sekundärt omlagrade och därför porösa Lundaledet. Det senare är cirka 100 km långt, 5-7 km brett och har vid Romelåsen en mäktighet på upp till 800 meter. Det porösa Lundaledet utnyttjas för Lunds fjärrvärmesystem i Sveriges enda anläggning för utvinning av geotermisk energi, vilken gett upp till 350 GWh per år.[4][5]
Källor
redigeraNoter
redigera- ↑ ”Campanium”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/campanium. Läst 6 september 2026.
- ↑ ”International Chronostratigraphic Chart”. International Commission on Stratigraphy. https://stratigraphy.org/chart/. Läst 7 september 2026.
- ↑ International Chronostratigraphic Chart v2019/5
- ↑ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 412-413, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.
- ↑ Erik Aldenius: Lunds Geotermisystem, en utvärdering av 30 års drift