Ängsull
växtart
Ängsull (Eriophorum angustifolium, synonym Eriophorum polystachion) är ett halvgräs inom ullsläktet.
| Ängsull | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
| Ordning | Gräsordningen Poales |
| Familj | Halvgräs Cyperaceae |
| Släkte | Ull Eriophorum |
| Art | Ängsull E. angustifolium |
| Vetenskapligt namn | |
| § Eriophorum angustifolium | |
| Auktor | Honck., 1600-talet |
| Utbredning | |
Biologi
redigeraFörekomst
redigeraArten förekommer i Nordamerika, norra Asien och Europa. Den växer i öppna våtmarker och myrområden över hela Sverige.
Namn och användning
redigeraTidigare har de ulliga axen samlats in för att användas som stoppning i kuddar.[1]
Signifikant är att växten på engelska kallas cottongrass, bomullsgräs. Ett annat namn som brukats i Uppland och Södermanland är harull, [2] som ibland används även om den liknande arten tuvull. I Svenskfinlands dialekter är ängsull även känt som balltagäl.
Bildgalleri
redigeraReferenser
redigeraNoter
redigera- ↑ ”ängsull”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%A4ngsull. Läst 10 augusti 2026.
- ↑ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 244 Gleerups, Lund 1832…1837 / faksimilutgåva Malmö 1962
Källor
redigera- Bo Nylén: Nordens Flora (andra upplagan), Bokförlaget Prisma, Stockholm 2000, ISBN 91-518-3821-4 (kart), ISBN 91-518-3823-0 (hft)
Externa länkar
redigera- Den virtuella floran - Ängsull
- Ängsull i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Ängsull.