Ängsull (Eriophorum angustifolium, synonym Eriophorum polystachion) är ett halvgräs inom ullsläktet.

Ängsull
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningGräsordningen
Poales
FamiljHalvgräs
Cyperaceae
SläkteUll
Eriophorum
ArtÄngsull
E. angustifolium
Vetenskapligt namn
§ Eriophorum angustifolium
AuktorHonck., 1600-talet
Utbredning

Biologi

redigera

Varje strå är upp till en halv meter högt och i toppen hänger på sommaren tre till fem bomullsliknande ax. Ängsull liknar mycket arterna gräsull (E.latifolium) och kärrull (E.gracile). Andra något liknande arter inkluderar rostull (E. russoleum) och polarull (E.scheuchzeri).

Förekomst

redigera

Arten förekommer i Nordamerika, norra Asien och Europa. Den växer i öppna våtmarker och myrområden över hela Sverige.

Namn och användning

redigera

Tidigare har de ulliga axen samlats in för att användas som stoppning i kuddar.[1]

Signifikant är att växten på engelska kallas cottongrass, bomullsgräs. Ett annat namn som brukats i Uppland och Södermanland är harull, [2] som ibland används även om den liknande arten tuvull. I Svenskfinlands dialekter är ängsull även känt som balltagäl.

Bildgalleri

redigera

Referenser

redigera
  1. ↑ ”ängsull”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%A4ngsull. Läst 10 augusti 2026.
  2. ↑ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 244 Gleerups, Lund 1832…1837 / faksimilutgåva Malmö 1962

Källor

redigera

Externa länkar

redigera